Ångbåtar, bogserbåtar, vägfärjor och fritidsbåtar. Fullt sjödugliga, fast i miniatyr. Båtbyggarna i Stockholms skalabåtklubb lägger tid, möda och stort engagemang på sin hobby där funktion är minst lika viktigt som estetik.
Nere vid den konstgjorda dammen bakom SAS koncernkontor i Frösundavik lyfts små båtar försiktigt ner i vattnet, en efter en. En gräsand simmar fram och undersöker nyfiket flytetygen. Än så länge är det ljust, men det skymmer och snart ska ett gytter av färgglada lanternor susa omkring på vattnet.
– Vi avslutar alltid utomhussäsongen med mörkerkörning, berättar Lars Björkström, ordförande för Stockholms Skalabåtklubb.
Klubben har omkring hundra medlemmar, med tyngdpunkten i Stockholm men med medlemmar över stora delar av Sverige. Klubben startade 1998 och har haft Frösundavik som hemmahamn sedan två år tillbaka. Under sommarhalvåret träffas medlemmarna ungefär tio gånger för att köra sina radiostyrda båtar tillsammans.
Men det är inte vilka dussinbåtar som helst. Här finns unika färjor, bogserbåtar, tankfartyg, passagerarbåtar och fritidsbåtar från olika epoker och i olika material – många minutiöst byggda med en detaljrikedom som gör att det är svårt att förstå att de är modeller.
Hans Annell manövrerar in sin gula färja till kaj och fäller ner klaffen. Det är Fåröfärjan, en svensk vägfärja som han byggt efter ritningar och fotodokumentation i skala 1:43.
– Tjusningen är att få det att se så verkligt ut som möjligt i miniatyr men ändå funka, säger han.
För båtarna ska inte bara vara fina att titta på. De ska kunna köras, tåla väder och vind och fungera på riktigt, fast i mindre skala. Det är viktigt att komma nära den riktiga förlagan. Hans Annell har till exempel lagt mycket tid och detektivarbete på att hitta rätt gula färg. Han fick loss ett färgprov från färjan, men den blev alldeles för orange när den målades på liten yta.
– Till slut hittade jag rätt nyans i en graffitibutik!
Ombord på hans Fåröfärja är det 70-talet som råder. Tidstypiska bilar, bussar och figurer spelar upp små scener. Bakom ett hyttfönster häller en liten rundlagd gubbe upp en kopp kaffe ur en miniatyrperkolator.
Det är ju som dockskåp, fast för vuxna?
– Precis så!
För vissa börjar det med en byggsats och går snabbt. För andra med ett fotografi eller ett minne och byggs från scratch under många år. Hans Annell fastnade för Fåröfärjan (efter att ha sett en speciell typ av propeller på originalet), som han åkt med många gånger under sommarvistelserna på Gotland. Bara bygget tog tolv år, uppskattar han, och omkring 5 000 timmar.
Lars Björkström har byggt en modell av Waxholmsbolagets fartyg Vaxö, som han själv åkte med sommaren 1993 och fascinerades av hur skickligt skepparen manövrerade vid tilläggning.
– Sen tog det väl tio år att få loss ritningarna från Oskarshamns varv.
Han tror sig vara ett typexemplar av medlemmarna i klubben – någon som i tonåren hållit på med modellbygge och nu återvänt till hobbyn efter ett liv där annat fått ta plats, som familj och karriär.
– Då fick byggandet pausa, men nu har det tagit fart igen.
Det är inte ovanligt att klubbmedlemmarna har flera projekt på gång samtidigt. Ett kan ligga på is medan ett annat tar fart. Det här är en hobby som kräver tålamod.
Linda Skogfeldt har själv ritat och byggt sin båt, en Storebro Baltic 31, från grunden. På vägen har hon fått hjälp av mentorn Animor Dobrović, som tipsar om material och byggteknik. Resultatet har blivit en kopia av Uniship, den “elaka” båten från filmen Göta Kanal, komplett med Yvonne Lombard i prickig klänning.
– Jag tänkte mig båten ivägseglandes med hela den grekiska orkestern ombord, Men det var svårt att få tag på gubbar i rätt storlek, så det fick bli den ordinarie besättningen, med Rut och Björn H:son Larsson, skrattar hon och fortsätter:
– Den var kul att bygga! Men när jag skulle göra de här veckade gardinerna av rispapper bröt jag ihop, det var det värsta. Då grät jag faktiskt och ville slänga hela båten i väggen.
Klubben har ingen gemensam bygglokal. Medlemmarna bygger hemma och tar med sig sina båtar till träffarna. I stället är nätverket och klubbens forum en viktig del av verksamheten. På vintern träffas medlemmarna en gång i månaden på Skeppsholmen. Då kan någon visa en fiffig lösning, någon annan fråga hur man får till målningen eller elektroniken.
– Ingen håller någonting hemligt, säger Hans Annell.
Så var det inte alltid. När modellbåtarna var mer tävlingsinriktade fanns det större anledning att hålla sina lösningar för sig själv. I dag handlar träffarna mer om att bygga, köra och umgås.
Men hobbyn handlar också om att komma bort från resten av världen en stund. Lars Björkström beskriver hur han efter ett arbetsliv fyllt av försäljning, kommunikation och marknadsföring uppskattar att kunna gå ner i hobbyverkstaden och bara vara med sina prylar.
– Dagarna har varit oerhört intensiva. Människokontakter, människokontakter, människokontakter. Att då göra något annat på helt andra premisser, det är avkoppling, säger han.
