Krönika

Säkert har ni stött på dem, dysterkvistarna, vars glas ständigt är halvtomma. När frågan om hur man ska kunna skapa en levande skärgård kommer på tal så blir svaret snabbt att det är väl ingen ändå som vill bo i skärgården på vintern, ingen idé att ens försöka.

Stan är full av vatten, som salig Robban Broberg sjunger i en känd Stockholmshyllning. Stan är också full av delvis motstridiga intressen när det gäller vad vattnet ska utnyttjas till och vem som ska få vara närmast det eftertraktade vattnet.

Det finns lika många exempel på hur illa, som hur olika, de snåriga strandskyddsreglerna kan tolkas. Den som ansöker om bygglov i ett strandnära område måste ha en försvarlig laddning med rätt sorts argument och ömmande skäl. Den naiva krake som helt frankt påstår sig behöva bygga en brygga för att kunna förtöja sin båt får garanterat avslag. De fastighetsägare som försöker med att ”bryggan för sin funktion behöver ligga vid vattnet” går förstås samma öde till mötes.

Tänk att varje år startar i stort sett likadant. Likt en björn som vaknar ur sitt ide sträcker vi på oss, gnuggar sömnen ur ögonen och tänker att det är NU det händer. Det är NU det ska bli förändring. Optimismen är stor.

När vi i tidningen så här års ska sammanfatta året som har gått är det aldrig helt enkelt.På sidorna 14-19 finns resultatet av våra...