KRÖNIKA.
Det finns kommunala projekt som går obemärkt förbi, eller aldrig blir något märkvärdigt. Och sedan finns det motsatsen, projekt som överraskar alla. I detta fall hänger det bokstavligen ett sådant i taket på Runmarö hembygdsgård. Det går inte att missa och ingen kan se det utan att undra: Hur blev det så här?
Runmarö hembygdsförening hyr sedan flera decennier tillbaka hembygdsgården som ägs av kommunen. Huset är från 1880-talet och var fram till 1953 Runmarö skola.
I dag utgör det en viktig mötesplats för öns invånare. Ingen i föreningen hade klagat på ventilationen men i våras fick man besked om att kommunen beslutat att installera ett nytt ventilationssystem. Av allt att döma fanns ingen tid att förlora och tydligen inga begränsningar, heller när frisk luft skulle tillföras. Sagt och gjort. Arbetet genomförs under maj månad, och slutresultatet som möter föreningens representanter när de nu kliver in i lokalen är minst sagt häpnadsväckande. I taket med omnejd har gigantiska rör med kopplingar till flera andra rör och don monterats. Rent estetisk beskrivs det bäst som ett blodigt karaktärsmord på den pittoreska lokalens trivsamma anda. Blommiga väggbonader och träpanel kikar numera fram bakom konstruktionen. Det är som att ett kärnkraftverk tagit över. Likt en skoningslös invasiv art.
Hur är det möjligt? Var alla inblandade aspackade eller hur sjutton gick det till? Svaret kommer här.
Hembygdsföreningen hade inte fått se några ritningar och trodde inte att det skulle kunna sluta så här. Kultur- och fritidschefen säger själv att hon inte såg hur det skulle bli förrän det var för sent. Fastighetsavdelningen skruvade tydligen upp eländet utan att fundera på om det var en proportionerlig konstruktion, och hoppsan Kerstin så satt det där.
Två miljoner kronor har den oönskade skapelsen kostat, och nu ska allt göras om.
Kommer det nya systemet att bli dyrare än det som installerats? frågar Nacka Värmdö-Postens reporter kommunens kultur- och fritidschef i en artikel om händelsen.
– Det vet vi inte än. Vi ska ta fram en lösning i samråd med föreningen, säger Maria Backe.
Det rör sig om ”jättestora pengar” konstaterar Hans Wessel, som sitter i hembygdsföreningens styrelse. Men det mest uppfriskande i den här oväntade histrien är att den bjuder på ännu en överraskning. Kommunen erkänner faktiskt att det blivit fel. Maria Backe säger rakt ut att lösningen inte är acceptabel och att kommunen ”sprungit för fort”. En frisk fläkt av ärlighet i en tid då många hellre skulle tillsätta en dyr utredning för att komma fram till att inget misstag begåtts, än att erkänna ett misstag. Nu kan föreningen kan andas ut, och in för den delen. Det finns i alla fall all lufttillförsel man kan behöva för det.
