KRÖNIKA.
Tidigare i våras skrev Skärgården om enslingar, människor som bor ensamma på en ö utan grannar. En fråga som slog mig ibland var: hur orkar man leva helt utan människor runt omkring sig? Längtar man aldrig efter det där nära samtalet med någon som sitter mittemot? Att dela sin vardag med någon – eller kanske rent av efter intimitet och kärlek?
För ett antal år sedan blev jag åretruntboende på en ö. Jag var då 37 år och flyttade ut ensam, vilket verkade förbluffa många. ”Var är din man”? var den konstanta, lite förvirrade frågan jag ofta fick. För en sådan måste man tydligen ha för att klara sig i skärgården. Men de flesta singelmän i närområdet var antingen för gamla eller redan upptagna i parsamhet. Den ende ungkarlen inom en mils radie visade sig vara en inflyttad norrlänning som ”bara” var 17 år äldre. Det var min bästa chans – och jag slog till. I likhet med vad många skärgårdsbor i äldre tider gjort, där framför allt geografisk närhet och praktiska aspekter avgjorde vem man gängade sig med. Man blev inte kär i vem som helst – utan i någon som redan fanns i ens sociala och geografiska cirkel.
Det finns förvånansvärt lite forskning om kärlek och familjebildning i skärgården. Däremot vet vi mycket om de försvårande faktorer som påverkar möjligheten att hitta en partner: utflyttning, åldrande befolkning, små, tajta sociala nätverk och långa geografiska avstånd. Medan man förr träffade sin partner genom bygemenskapen – vänner, grannar, på dansbanan, i arbetslivet, föreningslivet eller kyrkan – ser dejtingen år 2026 lite annorlunda ut.
I dessa högteknologiska tider har även skärgårdsbefolkningen tvingats ta till mobilen för att hitta kärleken. Men för den som bor på en ö uppstår flera andra gissel än för storstadsbon. Där stadsbon bara behöver fundera på vilken tunnelbanelinje som går snabbast för att ta sig till dejten, måste skärgårdsbon planera efter bilfärjor, Vaxholmsbåtens avgångar och hur många byten som krävs för att ens ta sig till det första mötet. I storstan betyder en misslyckad dejt att man lämnar hela den dråpliga historien bakom sig och bara öppnar appen igen. I skärgården innebär den att man tvingas möta personen ifråga på ICA, i gästhamnen, på midsommarfirandet eller på nästa föreningsmöte. Desutom lär historien bli perfekt skvallermaterial i lördagsbastun. Och om kärlek faktiskt uppstår via en dejtingapp, vem ska flytta till vem? Vem ska tvingas lämna sitt liv?
För några år sedan, långt efter att det tagit slut med den 17 år äldre norrlänningen och vi istället blivit kompisar, hade vi tillsammans planer på att starta sajten Skärgårdskontakt. Den var tänkt som en kontaktförmedling för öbor som ville hitta nya vänner eller en partner. För behovet av nischade dejtingsajter är stort – det insåg även Fredrik Bildt i artikeln här intill, som startade en dejtingapp för seglande singlar. Och kanske är det dags att någon faktiskt sjösätter Skärgårdskontakt. För kärleken verkar fortfarande vara blind – eller åtminstone ha ovanligt svårt att hitta rätt brygga.
Text: Ingrid Hedman
