KRÖNIKA.
För många är det en dröm redan från låg ålder att en dag få jobba ombord på ett fartyg. Jag kan förstå lockelsen. Jag älskar att vara ute på vattnet, även om jag personligen aldrig haft en önskan att jobba till sjöss. Oavsett om man befinner sig på lugnt vatten inomskärs eller ute på öppet hav i piskande storm är havet en mäktig naturupplevelse kombinerad med någon paradoxal känsla av frihet. Det finns ju även en romantisk bild av havet och livet ombord på fartyg som kommer från tv-serier, romaner och filmer som säkert kan bidra till min och
andras landkrabbors föreställning av hur det är att jobba ombord. Den bilden är nog sann ibland, men tråkigt nog tycks det också finnas problem vad gäller arbetsmiljön på många fartyg.
För några år sedan bevakade vi rederier inom kollektivtrafiken i Stockholm. Besättningsmän vittnade om rädsla att framföra kritik, ledningar som inte lyssnade på dem, ersättningar som inte betalades ut med mera. Under vintern har vi skrivit många artiklar om missnöje ombord på Färjerederiets fartyg där anställda har blivit utskällda efter noter av sina chefer. Många säger sig vara stolta över sina arbeten och älskar sina jobb, men är arga över att ledningen inte lyssnar. Det råder redan idag brist på färjor och satsningen på ett fåtal nya, dyra och högteknologiska fartyg istället för fler konventionella fartyg har också bidragit till missnöje. Nu har en annan myndighet hamnat i blickfånget. Sjöfartsverket tycks vara på krigsstigen och ligger i hårda förhandlingar med fackföreningarna.
Tvisten har resulterat i att alla kollektivavtal med båtmännen (de som kör lotsbåtarna) har sagts upp. Det kommer efter att fackförbunden Saco-S och Sjöbefälsföreningen redan sagt upp avtalen för besättningar ombord på isbrytarna efter att förhandlingarna där havererat. Sjöfartsverket säger sig försöker skapa flexiblare, rättvisare och mer enhetliga avtal för anställda, men fackförbunden stretar emot och anser att förslagen enbart försämrar för de anställda. Tvisterna handlar bland annat om arbetstider och beredskap. Trots att lönen på andra arbetsplatser ofta är högre säger många att de sökt sig till Sjöfartsverket för att man kan jobba koncentrerat vissa perioder och istället få långa ledigheter, något som nu riskerar att försvinna. För lotsar och båtmän handlar problemet även om att lotsstationer ska slås ihop. Den som till exempel bor i Örnsköldsvik kan nu plötsligt behöva åka 11 mil till Umeå. Flera båtmän som Skärgården pratat med säger att de kommer att säga upp sig om planerna blir verklighet. Alla är övertygade om att det i slutändan kommer att drabba rederier som får vänta längre tid på lotsar. I en tid med brist på utbildade sjömän är den här typen av problem inte välkommet i branschen.
