KRÖNIKA.
I de politiska organisationerna är valrörelsen i full gång inför valet i höst. Nu börjar den tid när det ska delas ut reklamblad och knackas dörr. Valtälten ska upp på gator och torg. På sociala medier gäller det att hitta luckorna i mediebruset för att nå ut till presumtiva väljare. Det parlamentariska läge som uppstått de senaste valen har gjort att kampen om röster intensifierats ännu mer. Det gör valet mer spännande, men också att partierna verkar ta till alla möjliga fula metoder för att vinna väljare. I USA har sociala medier blivit rena propagandamaskinerna. Ett exempel är Elon Musk som köpte plattformen Twitter för att använda som ett verktyg för att sprida konservativa åsikter och desinformation. Så långt har vi inte kommit i Sverige, men fula metoder finns även här. För ett par år sedan avslöjade TV4:s Kalla Fakta att Sverigedemokraterna använder sig av anonyma ”trollkonton” på sociala medier. Det är konton som sprider SD:s budskap utan att det framgår att det kommer från dem. Avslöjandet fick stor uppmärksamhet, men tycks inte ha hindrat andra partier från att vandra samma väg. Förra året hamnade Socialdemokraterna i skottgluggen, kritiserade för att använda sin mediekanal AiP (aktuellt i politiken) för att sprida politiska budskap utan att det framgick vem avsändaren var. Bara för någon månad sedan uppmärksammades medier att Socialdemokraterna i Österåker publicerat inlägg av en person som kallade sig Ronald Fredlund, en person som inte finns. Kritiker menar att personen var en pseudonym för en person inne i Socialdemokraternas partikansli. Sofia Almgren Johansson (S), oppositionsråd i Österåker, förnekar det och säger till tidningen Nu i Österåker att det var en 17-åring med skyddad identitet som skrev inläggen. Även om inläggen publicerades på Socialdemokraternas officiella Facebooksida så handlade det ändå om budskap från ett fejkat konto.
I Nynäshamn har en privatperson i ett närmast oändligt flöde av inlägg börjat rikta grova anklagelser mot politiker i kommunen. Kritiker menar att personen matas med information inifrån nämnderna som denne sedan sprider på Facebook. Anklagelserna riktar sig främst mot Socialdemokraterna i kommunen samtidigt som mannen själv aviserat att han ska rösta på Moderaterna. Att mannen kallar sig själv för opinionsbildare borde få varningsklockor att ringa. Även om det kanske är osannolikt är det i alla fall inte otänkbart att partier kan använda utomstående för att smutskasta politiska motståndare. Politiker har länge, mer eller mindre anonymt, deltagit i grupper på sociala medier som smutskastar motståndare. Vad som är genuina personliga åsikter från enskilda användare eller dold politisk partipropaganda går inte längre att avgöra, vilket är ett demokratiskt problem. Det finns därför all anledning att ta information på nätet med en grov näve salt.
