KRÖNIKA.
Isläggningen och det låga vattenståndet har varit den stora snackisen under veckan som gått. Kring Forsmark, strax norr om Stockholms skärgård, har vattenståndet varit så mycket som 70 centimeter under medelvattenståndet och SMHI kallar det för historiskt låga nivåer. Även om det tydligen inte är rekordlågt, kan jag i alla fall inte dra mig till minnes att jag någonsin upplevt så låga nivåer. Anledningen till förhållandena är ett långvarigt högtryck som trycker ut vatten från Östersjön. Det i kombination med att isen börjar lägga sig har medfört att trafiken till ett stort antal bryggor ställts in. Situationen gör att bryggor kan få sig en törn när vattnet stiger och isen rör sig uppåt, det finns också en risk att isen spricker.
Förhoppningsvis är människor försiktiga och har säkerhetsutrustning med sig om de går ut på isen. Tur i oturen är väl att lågvattnet inträffar under en tid när trafiken med fritidsbåtar är väldigt liten och risken för grundstötningar låg.
Det finns ju också vissa fördelar med lågt vatten. Den som tar sig till Kastellholmen kan till exempel uppleva flera 1600-talsvrak synliga i vattenlinjen. Kanske kan vi också få ett inflöde av syrerikt vatten när nivåerna stiger. Skulle det bli ännu kallare och isläggningen ta fart öppnas även möjligheter att ta bilen över isen på vissa sträckor. Jag minns isvintern 2010/2011 då boende på norra Muskö började köra över isen in till Östnora camping. De sparade säkert minst en mil i ressträcka för att ta sig in till Stockholm.
Jag var själv ute med min petrolgröna Skoda Felicia och sladdade runt. En otroligt märklig upplevelse. En Arholmabo i passagerarsätet valde att veva ner framrutan (inga elhissar, det var en bil i de lägre prisklasserna) för att snabbt kunna ta sig ut om olyckan skulle vara framme. Jag klandrar honom inte. Även om jag visste att isen var tjock kändes det ändå olustigt att köra bil på vattnet. Musköborna verkade mer obrydda. En bekant som bor på Muskö körde sträckan till långt in på våren när snön börjat smälta och det låg en decimeter djupt vatten på isen. Någon bilväg till Östnora tror jag inte att det blir i år, i alla fall ingen väg jag kommer att köra bil på. Men jag är inte heller från Muskö.
Den vintern låg det en gammal fiskeskuta infrusen vid Dalarö Skans. Det minns jag eftersom jag och en polare ägde den. Två blåögda norrlänningar som blev blåsta på bryggplatsen i stan av en riktig skojare. Som tur var tyckte hon som drev restaurangen på ön att det var pittoreskt med en skuta liggandes vid borgen. Trots kylan blev det en svettig vinter eftersom någon pryl tjuvdrog ström. Eftersom vi inte hade tillgång till landström laddades batterierna snabbt ur och slutade pumpa ut vatten. Min tid som kapten på böljan blå blev kort. Numera är min hobby att spela schack. Det är betydligt mindre stressande, men framförallt billigare.
