Teaterdirektören, författaren, regissören, skådespelaren, skepparen och eldsjälen Per Edström har gått bort, 97 år gammal. Till eftervärlden lämnar han minnet av en man som såg alla människorna han mötte och som levde för det han själv trodde på.
Per Edström studerade teaterhistoria i Stockholm och mimkonst i Paris. Under sitt yrkesliv verkade han bland annat som dramatiker, regissör, scenograf, skådespelare, teatertekniker, teaterarkitekt och producent. Inte minst var han mannen bakom Arenateaterbåten.
Han var gift med skådespelaren och lindansaren Berit Marianne Edström. Tillsammans fick de tre barn, och familjen bodde – när de inte var ombord på teatern – i ett hus i Vitabergsparken.
I programmet ”Sommar och vinter i P1” 2003 beskrev Per Edström relationen till sin fru så här:
”Vid sidan av mig, i den tid som ligger bakom mig och den ekonomiska balansgång som det varit att driva igenom det ena vansinniga teaterprojektet efter det andra, har jag haft en lindansös som hållit mig i handen.”
De i det närmaste oöverskådliga praktiska och ekonomiska utmaningar som projekten förde med sig hindrade aldrig Per Edström.
– Han var väldigt driven, teatern var hans liv. Jag tror inte det fanns något annat alternativ för honom än att genomföra sina visioner och leva efter det, säger dottern Eva Bowden.
Det var i slutet av 60-talet som han byggde om den hundra år gamla bogserbåten Nyttig till en flytande scen för att förse skärgården med drama, spänning och kultur.
– Just det här med att ta teatern till människorna i stället för att människorna skulle komma till teatern var själva grundidén, säger Eva Bowden.
Teaterbåten turnerade från maj till december, och i skärgården minns man besöken som efterlängtade.
– När vi var små kom teaterbåten till Mickrums brygga. För mig var det en del av sommaren. Det sattes upp lappar och även om det stod vad det var som skulle spelas, så förstod man inte riktigt vad det var man skulle få se. Det var så kul. Vi metade abborrar och for runt i skogen och plockade bär och svamp. Man kunde även betala för biljetten i natura, berättar Marika Franzén, som tillbringade sina somrar på Muskö.
Efter föreställningarna stannade ensemblen kvar för att samtala och ta en öl med publiken. Mötet med människor låg Per Edström varmt om hjärtat, vilket också var anledningen till att det blev just arenateater när han skulle bygga sin egen scen.
– Det blir ju en helt annan publikkontakt för både skådespelare och publik. Man sitter tillsammans, man ser varandra och upplever samma sak. Det där såg han som väldigt viktigt, säger Eva Bowden.
Både Eva och hennes syster Lena Nilsén minns hur en man, som alltid kom på teaterbåtens föreställningar, uttryckte sin besvikelse efter ett besök på Dramaten.
– Det var en äldre man som nog inte hade sett så mycket annat. Efter att hans släktingar tagit med honom till Dramaten kom han tillbaka till pappa och sa: ”Det där var ju inte teater, det var ju ett hål i väggen där de apade sig med varandra. De brydde sig inte ett dugg om oss.” För på Arenateaterbåten var scenen ju i mitten och man spelade runtomkring, på hyllor och lite överallt, säger Lena Nilsén.
Något annat Per Edström är ihågkommen för är hans stora uppfinningsrikedom och förmåga att hitta lösningar på de utrymmesmässiga utmaningarna på teaterbåten.
– Han var väldigt bra på att hitta olika lösningar för scenografi och rekvisita, så att allt skulle få plats. Han ordnade hål i båten där folk hoppade upp och sådant, säger Lena Nilsén.
– Något år handlade det om en fyrvaktare. Det var så litet och trångt i fyren att han hängde upp sig själv på en galge i garderoben för att sova. Det där tyckte man var roligt när man var barn, säger Marika Franzén.
Arenateaterbåten var verksam från 1968 och fungerade från 1979 också som Stockholms läns- och skärgårdsteater. Den slutade turnera 1985 efter att det statliga stödet till verksamheten drogs in.
– Den slutade komma, vilket var tråkigt. Jag tror att många hade velat visa den för sina barn, säger Marika Franzén.
Båten låg därefter på Pers tomt på Värmdö, i den torrdocka som han själv hade grävt för ändamålet. Men tidens tand hann i kapp den unika skapelsen och förra året togs den isär och forslades bort.
– Det var jättesorgligt, men han såg det också som nödvändigt. Den var väldigt förfallen och vi var tvungna att ta bort den, säger Eva Bowden.
Den 15 juli i år gick Per Edström bort och familj och vänner höll en minnesstund vid hans bostad på Norrnäs på Värmdö.
– Vi åkte ut med en båt och människor satt på ett utsiktsberg. Sedan strödde vi hans aska i Torsbyfjärden, som vi gjort med Berit, vår mamma. Det var väldigt fint. Till havs verkligen. Det känns inte som att vi kunde ha sänt iväg honom bättre, säger Lena Nilsén.
