I 28 år har Kvinnojouren i Österåker erbjudit kvinnor en väg ut ur våldsamma relationer. Men i somras tvingades man stänga sitt skyddade boende, då nya krav på verksamheten blev för svåra för den lilla ideella föreningen att leva upp till. Nu fortsätter arbetet med att stötta våldsutsatta och nå fler – inte minst på öarna.
– Vi jobbade jättemycket för att stärka vårt skydd och vår säkerhet och vår trygghet. Vi tog dit säkerhetsföretag och jobbade med kvalitet och processer. Men till slut insåg vi att vi inte skulle få rätt, säger Lovisa, ordförande i Kvinnojouren i Österåker.
Det var efter avslag från Inspektionen för vård och omsorg, IVO, som föreningen först överklagade till Förvaltningsrätten och sedan till Kammarrätten. Båda gångerna blev svaret nej.
Lovisa tycker att det är bra att det ställs höga krav på skyddade boenden. Syftet med den nya lagstiftningen var bland annat att komma åt oseriösa aktörer. Men enligt henne har reglerna blivit för fyrkantiga.
– Det går inte att hitta någon kompromiss utifrån vilken målgrupp man har eller hur stort boendet är.
Enligt Lovisa har omkring 40 skyddade boenden stängt i Sverige till följd av de nya kraven. Hon efterlyser en lagstiftning som tar hänsyn till att verksamheterna ser olika ut.
– Man behöver ha lite olika regler för ett litet boende och för ett stort boende. Trygghet och säkerhet ska vara A och O. Det är inte det man ska tumma på.
Trots att det skyddade boendet är borta fortsätter föreningen sin öppna verksamhet i Åkersberga. Här erbjuds stödsamtal, stödgrupper och praktisk hjälp. Den som behöver kan få sällskap till polisförhör, läkarbesök, rättegångar eller möten med socialtjänsten. Föreningen hjälper också till med sådant som kan verka mindre dramatiskt, men som kan bli stora hinder för den som försöker lämna en relation: att fylla i blanketter, ta kontakt med myndigheter eller ordna praktiska saker kring en flytt.
– Målsättningen är ju att det här ska bli en stark person som klarar sig själv och får ett nytt liv. Vilka steg kan vi hjälpa till med på vägen? Där har vi stora möjligheter.
Verksamheten är vad Lovisa beskriver som en lågtröskelverksamhet. Man behöver inte ha blivit utsatt för grovt fysiskt våld för att söka hjälp. Det kan räcka med en känsla av att något inte står rätt till.
– Det är bara att ringa oss eller skicka ett mejl och säga att jag skulle vilja bli uppringd. Eller chatta med oss. Man får vara anonym och det finns ingenting som säger att man måste fortsätta. Det är man själv som bestämmer.
En stor del av det våld som jouren möter är psykiskt. Och efter att en kvinna lämnat relationen kan problemen fortsätta och ibland till och med eskalera. Lovisa berättar om det så kallade eftervåldet, där den tidigare partnern använder exempelvis sms, stalking, rättsprocesser och vårdnadstvister för att fortsätta utöva kontroll.
– Man tänker att ”nu har hon lämnat, vad skönt”. Men då kan det bli nästan värre, för då är man ju helt utom kontroll från den person som har utsatt en för det här.
Även ekonomiskt våld har blivit allt mer uppmärksammat. Det kan handla om att vägra göra en bodelning eller att fördröja beslut kring hus och ekonomi för att försätta den andra personen i en utsatt situation.
Samtidigt betonar Lovisa att det inte finns någon enkel mall för när eller hur någon ska lämna en våldsam relation.
– Man kan aldrig säga ”gå vid första slaget”. Det finns liksom inte.
För många finns barnen i centrum för beslutet. Vad händer med vårdnaden? Kommer man att bli trodd? Får man behålla barnen? Och även i våldsamma relationer finns perioder som är bra.
Föreningens verksamhet omfattar hela Österåkers kommun, men Lovisa ser ett behov av att nå ut mer till kommunens öar. I våras besökte föreningen Ljusterö och träffade ett kvinnligt nätverk. Efteråt fick jouren några samtal från personer som hade hört dem berätta om verksamheten, men Lovisa tror att det finns många fler som ännu inte vet vart de kan vända sig.
– Då slog det mig att nej, här har vi inte varit jättebra. Jag skulle vilja göra oss mer kända.
För den som bor på en ö kan avståndet till hjälpen dessutom vara mer än bara en fråga om antal kilometer. Det handlar också om möjligheten att överhuvudtaget ta sig därifrån.
– Vad händer när sista båten har gått och hon inte kommer åt något håll?
Samtidigt kan den täta gemenskapen på en mindre ö både vara en tillgång och ett hinder. Att många känner varandra kan ge ett starkt socialt nätverk, men också göra det svårare att berätta om vad som händer hemma. När det är svårt att vara anonym kan steget till att söka hjälp kännas större. Lovisa tror att det kan bidra till att våld normaliseras.
– Man kan tänka sig att normaliseringsprocessen blir jättestark när man också är lite sluten i ett sällskap.
Därför vill hon att steget till kvinnojouren ska vara så litet som möjligt. Den som bor på en ö behöver inte ta sig till Åkersberga för att få den första kontakten. Det går att ringa, mejla eller chatta anonymt.
– Det är inte ett jättelångt steg att skicka iväg en chatt eller mejl eller slå en signal och bara höra. Många som hör av sig behöver bara hjälp att tänka lite, att sortera. ”Ska det vara så här?
En annan grupp som kvinnojouren vill nå bättre är äldre kvinnor. De flesta som söker stöd är mellan 30 och 50 år och har ofta barn. Äldre kvinnor är däremot betydligt färre bland dem som hör av sig. Lovisa tror att en förklaring kan vara att våldet har hunnit bli en del av vardagen och upplevs som normalt efter många år i en relation.
– Man har vant sig. Och sedan finns det gamla traditioner och erfarenheter som spelar in. En del har ju levt under den tiden när det fortfarande var tillåtet att våldta inom äktenskapet.
Föreningen har omkring 24 ideella jourkvinnor och en och en halv anställd. De ideella krafterna motsvarar, enligt Lovisa, ungefär tre heltidsanställningar. Men för att kunna fortsätta krävs pengar. Vid årsskiftet löper föreningens treåriga avtal med Österåkers kommun ut. Nu hoppas jouren på ett nytt så kallat idéburet offentligt partnerskap, IOP.
– Alla partier här är överens om ja till IOP med kvinnojouren. Nu hoppas vi bara att det är så efter valet också.
Först och främst vill föreningen bygga den öppna verksamheten ännu starkare. Och kanske, om två eller tre år, kan det finnas möjlighet att söka tillstånd igen.
– Vår dröm är att kunna öppna ett skyddat boende igen.
Fakta/Är du våldsutsatt?
• Kvinnojouren i Österåker nås på telefon alla dagar i veckan mellan 8-22: 08-540 600 16. Chatt onsdagar 13-14 samt 20-21 via https://www.kvinnojoureniosteraker.se/. E-post: info@kvinnojoureniosteraker.se. I Österåker finns även ungdomsjouren Bellis.
• Kvinnojouren i Nacka Värmdö nås på 08-601 9572, e-post info@kvinnojourennackavarmdo.se.
• Haninge kvinnojour svarar mån-fre kl.10-15 på telefon: 08-777 68 60, e-post haninge@roks.se.
• I Nynäshamn finns kvinno- och tjejjouren Pax. Nås på telefon 072-235 29 99, e-post info@kvinnojourenpax.org. Erbjuder även chatt via webben: https://www.unizonjourer.se/pax/.
• Norrtälje kvinnojour Snäckan nås på 070-6242532 kl 08-22. I stödlinjen kan du få stöd och rådgivning såväl enskilt som i grupp, skyddat boende samt stöd vid kontakt med myndigheter osv. https://kvinnojourennorrtalje.se/
