Utbredningen av syrefria bottnar i Östersjön ligger kvar på samma rekordhöga nivåer som varit mer eller mindre konstanta under hela 2000-talet.
Perioder med syrefria bottnar i Östersjön har dokumenterats så långt tillbaka i tiden som 1600-talet. Fram till 1999 varierade utbredningen från år till år men under 2000talet har andelen syrefria bottnar ökat markant och befinner sig numera på en konstant förhöjd nivå. Det skriver Havs- och vattenmyndigheten (HaV) i ett pressmeddelande med anledning av SMHI:s senaste syrgaskartering, gjord under hösten 2013.
Karteringen visar att ungefär 15 procent av bottnarna är döda på grund av helt syrefria förhållanden och ungefär 30 procent lider av akut syrebrist.
Östersjön är beroende av inflöden av syrerikt saltvatten från Västerhavet men de senaste årens inflöden har bara medfört tillfälliga förbättringar av syreförhållandena i södra Östersjön. Inga inflöden har varit tillräckligt stora för att förbättra syresituationen i de stora djupområdena runt Gotland.
– Några stormiga dagar räcker inte för att få bestående förbättringar, säger Bertil Håkansson, chef för enheten för miljöövervakning på HaV.
Utbredningen av helt syrefria bottnar är störst i västra och östra Gotlandsbassängen samt östra Bornholmsbassängen. Området öster om Bornholm är det i särklass viktigaste lekområdet för torsk i Östersjön.
– Syrebrist i ett havsområde kan leda till att fisken flyr eller dör. Även andra bottenlevande djur som maskar och musslor försvinner.
Övergödningen av Östersjön, alltså utsläppen av kväve och fosfor, förvärrar problemen med syrebrist.
– Den enda långsiktiga lösningen för att få ner syrebristen till normala eller naturliga nivåer är att fortsätta minska utsläppen av kväve och fosfor, säger Bertil Håkansson.
