Sedan båttjuvar slog till i norra skärgården för ett par veckor sedan har Räddningsvärn Roslagen återupptagit nattpatrulleringen som en del av sitt brottsförebyggande arbete. Patrulleringen sker i samverkan med polisen i Norrtälje inom ramen för grannsamverkan. Skärgården följde med när räddningsvärnet gav sig ut i natten.
Det är mörkt och blåsigt när Stridsbåt 127 lämnar kajen i Hysingsvik.
– Det är perfekt båttjuvsväder, säger Anders Lundqvist, som tillsammans med Lasse Tham och Hanna och Janne Ernstgård ska bevaka norra skärgården de närmaste timmarna.
Arbetet för Räddningsvärn Roslagen är ideellt och alla i besättningen har andra dagjobb, men verksamheten är bemannad för att kunna rycka ut dygnet runt, året om.
– Vi får larm direkt via räddningscentralerna och är beredda att lämna kaj inom femton minuter. Därför har vi också utrustats med utryckningsfordon, säger Janne Ernstgård, som leder arbetet.
Räddningsvärn Roslagen drivs av Föreningen Svenska Stridsbåtar, som bildades 2012. Verksamheten får inga statliga bidrag utan finansieras genom medlemsavgifter, sponsring, gåvor och guidade stridsbåtsturer.
Föreningen startade som en del av Veteranflottiljens museiverksamhet för att bevara Stridsbåt 127 i originalskick. Under åren har flera båtar tillkommit och arbetet utvecklats.
– Nu används enheterna till det som de faktiskt är avsedda för, säger Janne Ernstgård.
Det handlar bland annat om transporter och räddningsuppdrag samt att stärka totalförsvaret och skapa ökad trygghet och säkerhet i skärgården.
Nattpatrulleringen har legat nere i lite över ett år då stölderna i princip upphört i området, men återupptogs efter att båttjuvar slagit till vid Yxlan för ett par veckor sedan. Det var räddningsvärnet som återfann de tre stulna objekten ett par dagar efter stölden när de på en patrullering sökte av tidigare dumpningsplatser.
– De låg uppdragna på land och var slaktade på motorer och instrument, berättar Hanna Ernstgård, som var med vid tillfället.
På uppdrag av polisen transporterade Räddningsvärnet sedan båtarna till en närliggande marina.
Nu glider stridsbåten fram i mörkret. Det är kolsvart ute och båten är helt nedsläckt.
– Vi kör i första hand efter radar, eftersom GPS-systemet kan utsättas för störningar. Radarn visar alltid verkligheten, säger Anders Lundqvist.
Kombinationen av molnmörker och blåst är gynnsam för tjuvarna. De syns inte på håll, och ljudet av vinkelslipar och andra elverktyg färdas inte långa sträckor.
Besättningen turas om att stå ute i kylan och spana längs stränderna med värmekameror. Plötsligt noteras en värmesignatur vid Norrmansö. Den knastriga radiokommunikationen mellan akterdäck och styrhytten intensifieras.
– Lite babord! ropar Anders Lundqvist och fortsätter:
– Det är någonting där mellan husen.
Båten glider långsamt närmare. Efter en stunds spaning avfärdas upptäckten som en normal företeelse. Båten vänder upp och börjar lämna platsen.
– Nej, vänta lite, någonting är kokhett där uppe i skogen, ropar Anders Lundqvist.
Det visar sig vara en eldningstunna som gett utslag i värmekameran, och båten fortsätter framåt genom natten. Det blir en tur förbi Spillersboda och en lov förbi Marholmen. Motorerna slås av på Vettershagafjärden och det dricks kaffe på akterdäck medan båten driver i tystnad. Timmarna då båttjuvarna vanligtvis slår till passerar. Ett antal marinor och bryggor söks av innan båten återvänder till Hysingsvik. I natt får patrullen nöja sig med att ha utfört en brottsförebyggande insatts och gjort Roslagen lite mindre attraktiv för folk med långa fingrar.
