DEBATT.
Det är verkligen egendomligt – Sverige har Europas kanske största skärgårdar, men till skillnad från många länder med mycket färre öar har vårt land ingen politik inriktad på öars och skärgårdars speciella förutsättningar och problem. Denna paradoxala brist var ämnet för den Ö- och skärgårdsriksdag i mars i Stockholm, som tidigare rapporterats i Skärgården. Värd var Skärgårdarnas Riksförbund, för året tillsammans med Region Stockholm och Region Gotland.
Här fick vi höra hur man i vårt östra grannland noga uppmärksammar skärgårdens särskilda problem. Finland har till och med en särskild ö-lagstiftning. Bland annat måste man klargöra konsekvenser av alla slags beslut som berör skärgårdar. Transporter av gods och olika slags trafikanter är centrala frågor. OECD gjort en jämförelse om de nationella regelverken i tre länder, Grekland, Kroatien och Sverige, tar fasta på öars och skärgårdars speciella förutsättningar. Sverige hamnade på en klar jumboplats.
Ändå har Sverige undertecknat en särskild EU-för-ordning (nr 174) som säger att alla länder är förpliktigade att ta särskild hänsyn till regioner med allvarliga, permanenta naturbetingade eller demografiska nackdelar, däribland ö-regioner. Detta rör Sverige på riksnivå och får i första hand hanteras av Skärgårdarnas Riksförbund.
I Stockholmsregionen berör skärgårdsfrågor ett antal kommuner längs Östersjön och några runt Mälaren. Flera av kommunerna har inrättat egna skärgårdsråd där Trafikantföreningen är representerad. Direkta samarbeten mellan kommuner förekommer i flera skärgårdsfrågor, inte minst transporter rörande exempelvis skolundervisning och avfallshantering.
Kommunernas skärgårdsutmaningar är ofta likartade och gemensamma – skärgården känner inga gränser. En naturlig plats att hantera sådana gemensamma frågor är den regionplanering som Region Stockholm och dess föregångare landstinget bedrivit sedan många år. Där har de användbara begreppen kärnö och replipunkt myntats. En ny version av Region- och utvecklingsplan för Stockholmsregionen (RUFS), kommer snart att klubbas. Trafikantföreningen och SIKO har i yttranden över förslaget till ny RUFS påpekat misstaget att bunta ihop skärgård med övrig landsbygd, som ju i flera avseenden har alldeles olika förutsättningar. Ett exempel på detta feltänk är beskrivningen att landsbygdens problem är att många fritidshus blir permanentbostäder. Men i skärgården är ju problemet det motsatta när behövliga permanentbostäder för unga generationen säljs som fritidshus för fantasipriser. En annan skillnad är naturligtvis de väldigt olika restiderna till lands och sjöss.
Man kan förvänta sig att Region Stockholm drar sitt stå till stacken för stärka Sveriges bedrövliga hantering av ö-frågor. Det kan göras genom att i RUFS tydligt särskilja och lyfta fram skärgårdens speciella förutsättningar och utmaningar, och visa en tydligare målbild för skärgårdens utveckling. På så vis kan RUFS bli en viktig hjälp att i praktiken utveckla skärgården, inte bara en läpparnas bekännelse.
Lars Nyberg
Ordförande Skärgårdens Trafikantförening
