Stiftelsen Djurens Ö på Djurö har sedan millennieskiftet ryckt ut för att rädda vilda djur som skadats och behöver rehabilitering. Men redan 1996 startade Lili Päivärintas arbete för djuren. Under vintern har hon och hennes medarbetare haft fullt upp med att stödmata fåglar runt Värmdö och anlägga en groddamm. Samtidigt arbetar stiftelsen med opinionsbildning för att höja vilda djurs status och få till lagändringar.
Jag och Lili har stämt träff i Stavsnäs vinterhamn. Solen glittrar i vattnet och vårkänslan hänger i luften. För bara någon vecka sedan låg isen tjock; nu har den spruckit upp och i viken simmar änder, sothöns och några svanar. Här har Lili och hennes medarbetare stödutfodrat fåglar de senaste månaderna när iskylan hållit sitt grepp om skärgården.
– Förra året behövdes det inte stödmatas just här då det inte var någon is och det fanns mat vid öarna. Men vi brukar ändå åka runt och kolla läget, säger Lili och kastar ut kornkross i vattnet. Vitt bröd avråder hon från – det innehåller inga näringsämnen och fyller bara upp fåglarnas magar. Grovt bröd och havregryn går däremot bra.
En bit upp på land ligger en grå ungsvan i gräset. Lili blir lite bekymrad.
– Jag ska närma mig och se efter, säger hon och går långsamt mot fågeln, som reser sig, väser och flaxar innan den vaggar ner i vattnet och simmar ut. Den verkar okej, konstaterar Lili. Men några minuter senare går svanen upp på land igen.
– Jag får åka tillbaka och kolla honom senare, säger hon innan vi hoppar in i bilen och kör vidare mot Hemmesta, där en man rapporterat om en död svan.
Vi åker längs Stavsnäsvägen när Lili plötsligt tvärnitar. Intill vägen står fem kronhjortar på väg rakt ut i trafiken bland bilar och långtradare. I sista stund vänder de tillbaka in i skogen. Men Lili är fortfarande orolig.
– Ska vi åka tillbaka och kolla? Man vill ju inte se någon ligga påkörd, säger hon och gör en u-sväng. Men de ståtliga djuren syns inte längre till och med en lättnadens suck kan vi köra vidare. Hade vi upptäckt en skadad hjort hade Lili fått ringa kommunens viltvårdare, som hon har ett gott samarbete med.
Arbetet inom Djurens Ö bedrivs helt ideellt och stiftelsen får inga statliga bidrag. Privatpersoner stöttar i stället verksamheten med pengar eller utrustning – imorgon ska Lili hämta en kajak som skänkts av en anonym donator. Förutom kärnteamet finns ett femtontal volontärer i Stockholmsområdet som kan rycka ut vid behov. På öarna finns också kontakter som rapporterar om skadade djur. Nyligen räddades till exempel två utterungar som irrat sig in i en hästhage på Ljusterö efter att mamman troligen dödats av en havsörn. Ungarna togs sedan om hand av Skansen.
Andra djur som Djurens Ö länge engagerat sig i är groddjuren, som minskat kraftigt på Värmdö. Tidigare kunde stiftelsen rädda upp till tusen grodor som riskerade att bli överkörda på Stavsnäsvägen, men förra säsongen var det bara 35. Därför driver man nu projekt för att bygga grodtunnlar och en groddamm.
Vi stannar vid dammen på väg mot nästa uppdrag. När länsstyrelsen fick veta att den skulle byggas bidrog de med pengar för att även förbättra livsmiljön för den hotade trumgräshoppan. Uppe i skogen visar Lili den ännu istäckta dammen som ska invigas i vår under grodornas lekperiod.
– Det ska bli spännande att se om de hittar hit, säger hon.
Tillbaka i bilen ringer Lilis mobil. En man berättar att han har hittat en skadad gräsand utanför sin arbetsplats i Nacka Forum, och de bestämmer att mötas upp i Hemmesta.
Väl på plats visar mannen anden som ligger i en låda, insvept i en filt. Den är slö och har blodig näbb. Lili lyfter försiktigt upp fågeln och synar den.
– Troligen har den kraschat mot något och fått en smäll, konstaterar hon.
Nu gäller vila och värme, förklarar hon. Sedan kan man prova att mata den med en lösning av socker, salt och vatten, men prognosen är dyster.
– Nej, just nu ser det inte jättehoppfullt ut, men det kan vända.
Hon lägger lådan i bakluckan. Förutom rådgivning arbetar Djurens Ö också med kortvarig rehabilitering av skadade vilda djur.
Vi åker vidare till Hemmesta sjöäng. Intill vägen breder våtmarken ut sig och i vattnet far ett hundratal änder runt och tjattrar i vårsolen. Längre bort syns två svanar sträcka på sina långa halsar och båda ser ut att må bra. Det var alltså falskt larm – vilken tur!
Djurens Ö samarbetar med flera organisationer, bland andra World Animal Protection, Naturskyddsföreningen, WWF och Djurens Rätt, inom nätverket Sveriges vilda djur. Målet är att höja vilda djurs status.
– Sverige har i dag ingen lag för vilda djur och det vill vi ändra på. I förra veckan träffade vi politiker för att försöka få dem att lyfta frågan, berättar Lili.
Hon önskar att allmänheten skulle ha mer förståelse för de vilda djuren och att acceptera att de också måste få finnas, särskilt i en tid då människan breder ut sig allt mer och inkräktar på djurens naturliga habitat.
Sista stoppet är Gustavsbergs hamn. Runt bryggan flockas en myriad av svanar, änder, måsar och sothöns när Lili kastar ut havregryn. Några förbipasserande stannar och ställer frågor – de har förstås hört om de sjuka svanar som Djurens Ö nyligen hittade här och som visade sig ha drabbats av fågelinfluensa. Men i dag syns som tur är varken några sjuka eller döda fåglar.
Efter en intensiv dag skiljs vi åt. Men för Lili fortsätter arbetet, det tar aldrig paus. Först ska hon åka tillbaka till Stavsnäs vinterhamn för att kolla ungsvanen, sedan hem för att ta hand om den skadade gräsanden.
– Hade jag fått betalt för allt jobb jag lagt ner hade jag varit miljardär vid det här laget, säger hon med ett skratt.
Vad är det då som driver henne då, efter hela trettio år i djurens tjänst? Svaret kommer snabbt och självklart.
– Jag är en extrem djur- och naturvän. Och jag vill göra skillnad. Den tanken har alltid funnits i mig, säger Lili.
Fotnot 1: På www.djurenso.se kan du läsa mer om verksamheten, vad du gör om du påträffar ett skadat vilt djur och en kontaktlista till olika organisationer.
Fotnot 2: Tyvärr blev gräsanden som Lili tog hand om snabbt sämre under kvällen och fick somna in.
Text och foto: Ingrid Hedman
