KRÖNIKA.
Bland det roligaste jag visste när jag jobbade som skribent för Visit Sweden var att lyssna på friluftsföretagen när de talade om ”sustainibility”, ”environmental friendly”, ”eco” och ”miljöansvar”.
Alla inom friluftsindustrin älskade naturen. Alla inom friluftsindustrin var beroende av att sälja för att få behålla sina jobb.Därför blev det många och långa och krångliga meningar för att försöka rättfärdiga att man jobbade inom en konsumtionsindustri – som är beroende av att företagen varje år lanserar nya modeller – samtidigt som man till varje pris ville understryka att man värnade om miljön.
Ett slags rekord i ambivalens slogs när en marknadsföringschef vandrade runt på en stor mässa i München och förfasades över alla nya prylar och plagg.
”Det är bara sälj, sälj, sälj!” utbrast han.
”Men det är ju det du själv jobbar med?” sa jag.
Samtalet upphörde.
Man kan naturligtvis uppnå en del hållbarhet genom att återvända material och använda material som inte kräver så mycket resurser för att tillverkas.
Men när forskarna gör livscykelanalyser av textilier, inklusive insatsmaterial, energianvändning för tillverkning, skötsel och tvätt, visar det gång på gång att det mest hållbara är att inte köpa nytt, utan att laga och lappa, köpa begagnade eller byta kläder med andra.
En aha-upplevelse för mig själv var när jag vandrade ett halvår till fots i USA 2018. Jag upptäckte att man faktiskt kan klara sig med de få prylar man bär med sig i ryggsäcken.
En annan avgörande erfarenhet var när jag började bo och arbeta i skärgården.
Kläder och skor slits i en rasande fart. Några få plagg med kraftigt tyg som klarar allt från väta och eld är allt man behöver. Vattentäta och varma stövlar är ett måste.
Eftersom jag saknar vatten i mitt boende är underkläder och tröjor i merinoull perfekta, eftersom de kan vädras och därmed inte behöver tvättas så ofta.
Crocs är oöverträffade eftersom de kan användas nästan överallt och håller länge.
Det finns ingen mening med att ha en bred garderob i en miljö där naturen formligen äter kläder (och malen tar resten). ”Hållbarhet” är inte bara en marknadsföringsslogan på öarna. Det är ett krav.
Därför har jag nu efter tio år köpt ett par nya Crocs. Snart anländer de med posten. Jag ser fram mot att få spendera tio år till i plastsandaler.
Om de är fula? Spelar det någon roll? Det är så få kvinnor här ute på ön större delen av året.
