KRÖNIKA.
Vår nya sportjakt på älg med bedövningspil är verkligen spännande och erbjuder fantastiska naturupplevelser. Helst vill man förstås fälla tjurar med stora troféer. Jag lyckades nyligen nedlägga en 23-taggare som vägde 542 kilo (mitt tredje guldhorn i år). När vi fotat och vägt oxen väntade vi till den kvicknat till men så fort älgen kom på benen sköt min kompis tre snabba skott och så stöp bjässen i backen igen. Tråkigt nog föll tjuren lite olyckligt då och bröt ett ben så den fick avlivas. Fast med tanke på att de flesta älgar överlever piljakten och kan skjutas om och om igen till glädje för många jägare måste man räkna med ett visst svinn.
Om någon tycker att jakten som just beskrivits förefaller oseriös och borde betraktas som djurplågeri kan jag lugna vederbörande med att allt var lögn. Enligt jaktlagen är det förbjudet att utsätta vilda djur för onödigt lidande och om så sker riskerar man att dömas för djurplågeri. Det gäller alla djur men i praktiken med ett undantag: fiskar.
Den i sportfiskekretsar populära fångstmetoden catch-and-release går ut på exakt samma sak som den fiktiva älgjakten. Fisken fångas, mäts, vägs och fotas varpå den släpps tillbaka i havet så nästa sportfiskare kan fånga den igen. Överlevnaden hos dessa fiskar beräknas till 80 – 95 procent under förutsättning att de hanteras mycket varsamt, att fisken inte är ovan vattenytan länge och inte kroken vållat för stor skada. Att merparten av all fiskfångst sker under så optimala förhållanden förefaller osannolikt. Ny forskning visar att de fiskar som överlever efter att ha kastats tillbaka dessutom drabbas av utmattning och stort stresspåslag vilket i sin tur leder till att de blir skygga och passiva. Därmed försämras deras funktion som rovdjur vilket i förlängningen påverkar hela ekosystemet.
Det är också klarlagt att fiskar, precis som alla andra ryggradsdjur, kan känna smärta men fiskens förbannelse är att den är stum och saknar mimik.
Om gäddor och öringar stämde upp gälla ångestskri och vred sina anleten i plågade grimaser när de krokades vore denna fiskemetod sannolikt förbjuden så som den är i Tyskland och Schweiz.
Till de etiska problemen med catch-and-release hör också syftet med fisket. Är det rimligt att, enbart för sitt höga nöjes skull, utsätta fisken för stora risker och lidande? I skenet av att gäddan nästan varit helt försvunnen från skärgården sedan det fria handredskapsfisket infördes framstår detta brutala nöjesfiske som än mer anmärkningsvärt.
Men organisationen Sportfiskarna försvarar fiskemetoden med näbbar och klor eftersom den har en central plats i deras fisketävlingar och när sportfiskerekord basuneras ut. Det är dags för Sportfiskarna att se över sina tävlingsregler och den egna ideologin. I stället för att dra upp så stora och många fiskar som möjligt och sen kasta i dem borde de tävlande endast ta upp så mycket fisk som de själva ska äta till middag.
För om det är okej att lattja med fisk är det också rimligt att lattja med andra djur. Till exempel älgar.
